VÅREN!

Äntligen! Våren är här på riktigt! Snödroppar i rabatten, solen strålar och det upptinade hundbajset som gömt sig under snön sprider en, inte så angenäm men ack så vårig doft!
Jag tinar sakta upp och börjar återvända från vinterhalvårets zombie-tillstånd. Det rycker i benen och i sinnet. Jag VILL inte sitta inne och plugga! Jag vill ut! Cykla snabbt, dricka kaffe i solen. Jag längtar efter att få sätta spaden i jorden och ta tag i grönsaksodlingen. Jag suktar efter röda klänningar med vita prickar och tygskor. Välkommen kära vår! Som jag har längtat!

Nina Björk igen.

Jag har hittat min feministiska förebild! Och kanske inte bara på det feministiska planet, hon sätter fingret på det där som man inte visst att man tyckte. På det där som är så svårt att formulera. Och hon gör det utan hat och förakt. På ett sorgett, förstående, pedagogiskt och klokt sätt. Hon är klok! 

Just nu läser jag ett stycke om att anledningen till att kvinnor bränner ut sig är för att de ständigt jämför sig med sin omgivning. Relationer blir en tävling - bättre eller sämre? Var i hierarkin är jag och var är du? Och visst känner jag igen mig. Behovet av att vara duktig, vara cool, smart. Den där självgoda känslan som infinner sig när jag inser att "nu är jag smartare än du" och på andra sidan den förkrossande känslan av misslyckandet och mindrevärdeskomplex. 

Det är ju jävligt deprimerande att man ska tävla i sina relationer med människor men hur slutar man? Det är så inbyggt i mig att inte visa mig svag så hur finner man ro i att bara vara tillfreds med sig själv? Att inte jämföra, inte tävla, inte spela roller. Ja, säg det.

Välgörande samtal

Hade ett långt och djupt samtal med en vän i dag, en relativt ny bekantskap. Hon är en sådan person som man hamnar på djupet med direkt, inget prat om väder och vind utan rakt på bara! Och det är så skönt! Jag känner mig alldeles matt efteråt, själsligt uttömd. Fast på ett bra sätt. Som terapi.

I dag pratade vi om barn och moderskap. Vi upplever båda att vi på senaste tiden fått en längtan efter barn som är lite svårt att hantera. Vi delar samma rädslor och funderingar. Rädslan för att bli fast, att bli ojämställd, att bli tråkig. Samtidigt känner vi båda två att vi är klara med oss själva, trötta på den eviga fokusen på sig själv och att bygga sig själv. Det är dags för nästa steg. Att byta fokus.

Lyckliga i alla sina dagar

Jag läser i Nina Björks bok ,"Lyckliga i alla sina dagar", om vårt samhälle som alltmer kretsar kring ekonomi och pengar. Från politikernas vallöfte som handlar om hur mycket just du får över i plånboken till varor som säljs med hjälp av det vi egentligen strävar efter. Kärlek, närhet, vänskap och trygghet. Hur mänskligt värde mäts i pengar och hur vi jobbar natt och dag för att kunna köpa massa prylar som vi inte behöver och som vi använder för att stilla behovet av det där andra som vi skulle ha mer tid över till om vi bara inte jobbade så mycket.

Det pratas allt för lite om ideal. Eller moral. Om rätt och fel och det man gör för att det helt enkelt är det enda rätta att göra. Eller det där man vet är det som är rätt men som man ändå inte gör.

Och det gör mig arg men samtidigt håglös, för jag vet inte hur jag ska göra för att leva mitt liv. Det är så många värden som krockar för mig. Att försöka konsumera ansvarsfullt och samtidigt ständigt bli matad med reklam som väcker mitt habegär. Att vara en stark kvinna som står på sig, utan att samtidigt förvandlas till en känslokall manssterotyp. Att vara kärleksfull med inte mesig. Att vara medveten om mina egna fel och brister utan att för den delen bli allt för självkritisk. 

Hur gör man för att hitta balans?

Heja Bianca!

Bianca och Tiffany Kronlöfs låt SÅ JÄVLA PK! med tillhörande video har ju snurrat runt på sociala media den senaste veckan men jag har sett den först nu! Jag älskar den! Har sett Biancas tidigare alster innan och hon är alltid träffsäker och framförallt rolig! Heja Bianca!
Surfan in på hennes youtube kanal här:http://www.youtube.com/user/biancakronlof?feature=watch